”När Söderbergs mörka tenor möter pianisten Johan Reis mustigt klingande omgestaltning av senromantikens orkesterdyningar får sångerna både en högre puls än vanligt och en större innerlighet, närhet kanske. Söderberg förmår skärpa dramatikens kurvor men behålla rundningen i rösten, värmen, det personliga. Det är mycket vackert och uttrycksfullt.” – Kristianstadbladet